Ny avhandling om tränings- och kostprogramEffects of physical training on physical performance in frail elderly people beskriver effekterna ett tränings- och kostprogram för sköra äldre personer i eget boende. Sammanfattning Vid stigande ålder försämras muskelstyrka, kondition och balans för de allra flesta personer. Detta kan leda till försämring av den fysiska funktionsförmågan. Epidemiologiska studier har visat att fysisk inaktivitet är starkt relaterat till fysisk funktionsnedsättning. Skörhet (frailty) har definierats som ett kliniskt syndrom bestående av ofrivillig viktminskning, självrapporterad uttröttbarhet, nedsatt muskelstyrka, långsam gånghastighet och låg fysisk aktivitetsnivå hos män och kvinnor över 65 år. Hittills genomförda studier visar på motsägelsefulla resultat avseende effekt av fysisk träning på fysisk funktionsförmåga för sköra äldre personer. Det övergripande syftet med avhandlingen var att beskriva effekterna av fysisk träning på fysisk funktionsförmåga, i detta fall, muskelstyrka, kondition, balans, förflyttningsförmåga och fysisk aktivitetsnivå samt aktiviteter i dagliga livet (ADL) och hälsorelaterad livskvalitet (HRQL) hos sköra äldre personer. Ett specifikt syfte var också att undersöka reliabiliteten av ett muskelstyrketest (1RM) i armen/skuldran. Nittiosex sköra personer (58 kvinnor), i ordinärt boende, randomiserades till fyra olika grupper: i) fysisk träning (kondition, muskelstyrka, balans) ii) kostbehandling (individuellt riktade kostråd och gruppsammankomster) iii) kombination av träning och kostbehandling och iv) kontrollgrupp. Innan behandlingen startade undersöktes deltagarna med avseende på fysisk funktionsförmåga samt nutritionsrelaterade variabler. Mätningar upprepades sedan direkt efter avslutad behandling (12 veckor) samt sex månader senare. Under de sista sex månaderna uppmanades deltagarna i träningsgrupperna att träna på egen hand och att fylla i träningsdagböcker. Två år senare genomfördes ett tredje uppföljningstillfälle, då deltagarna intervjuades på telefon med avseende på deras ADL-förmåga. Reliabilitet (tillförlighet) av 1RM utfördes vid två tillfällen med en veckas mellanrum. Resultaten analyserades dels mellan de två tillfällena, dels mellan deltagare med respektive utan tidigare erfarenhet av styrketräning. Fysisk träning visade på positiva effekter på benmuskelstyrka och fysisk aktivitetsnivå. Kostbehandling påverkade inte resultaten. Det fanns inga andra signifikanta skillnader mellan grupperna. Personer som förbättrades med avseende på muskelstyrka, balans och förflyttningsförmåga hade signifikant högre träningsnärvaro (compliance). Därutöver fanns det måttligt starka statistiska samband mellan träning på egen hand samt förbättring i ADL och HRQL. Det fanns starka samband mellan testtillfällena i 1RM, r=0.97 för båda grupperna. En analys av ett 95% intervall för skillnaden i medeltal mellan testtillfällen visade -4.3/+6.9 kg för gruppen utan erfarenhet av styrketräning och -3.0/+6.4 kg för gruppen med erfarenhet av tidigare styrketräning. Sammanfattningsvis: Träningsprogrammet visade en positiv effekt på muskelstyrka och fysisk aktivitetsnivå. Det är troligen nödvändigt att i högre grad individualisera fysiska träningsprogram för att kunna åstadkomma positiva resultat på kondition, balans och förflyttningsförmåga hos sköra äldre individer. 1RM verkar vara en reliabel och säker metod för att dosera intensiteten och utvärdera ett styrketräningsprogram för sköra äldre individer. Avhandling försvarades fredagen den 2 november 2007, kl. 09.00. Arbetet har skett i samarbete mellan Karolinska Institutet och FOU äldre norr. |







